På framtidens ridskola – gästblogg av Hedvig Zetterberg

Tack Hedvig – jag är väldigt glad att få dela din fina och ack så viktiga text! //Eva

På framtidens ridskola

Vi är alla bekanta med den vanliga stallmiljön, där hästar hotar med att bitas och flickor ska vara tuffa, senast illustrerad i Sydsvenskan med en ögonblicksbild från en svensk ridskola. Jag har skrivit en spegling av den texten, för att ge en bild av ett alternativ och en önskad framtid. Läs gärna båda texterna och jämför.

http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/i-stallet-ar-det-flickorna-som-har-befalet/

Min text nedan:

 Åh, hej Bella. Fina du, vad mjukt du hälsar på mig med mulen. Hästen närmar sig avslappnat Filippa, som respektfullt står och väntar i boxöppningen.

 – Ska vi se om hon vill hälsa på dig också? frågar hon sin pappa, och lägger till: Bara om du vill förstås.

Det är måndag eftermiddag på Framtidens Ryttarförening. I stallet gör flickorna i ordning hästarna inför ridlektionen. Ljudet av hästar som mumsar och frustar och trampar i halmen blandas med flickröster som med lugna signaler ber hästarna att flytta sig eller stå still under tiden de ryktas och görs i ordning. Spridda beröm hörs överallt i stallgången, och hästarna belönas med godis och gos. När Saga kommer bärande på sadeln visar hästen Rocky tydligt sin oro.

– Ja, nu kommer sadeln som du tyckt varit så obehaglig, säger Saga mjukt till honom.

Med hjälp av instruktören Maria guidar de Rocky genom sadlingen. När han visar att det är okej förs sadeln närmre, och han belönas rikligt med favoritgodiset.

När Saga ska sätta tränset på honom, sänker han huvudet och gapar mot betslet.

– Just så, åh det här vet du precis hur det går till!

Tillsammans har Saga och Rocky kommit igenom all förberedelse. Nu står Rocky där med både träns och sadel, färdig att gå ut till lektionen.

Ridläraren Johanna väntar ute i paddocken. Flickorna sitter upp, kollar längden på stigbyglarna och kollar av att hästen verkar okej med sin utrustning. Johanna påminner om anmälningarna till hoppeventet på söndag. När alla är färdiga sitter nio flickor på nio hästar som står uppställda i en rad.

Efter en kort runda utomhus är det dags för hoppträning i ridhuset.

Hästarna går i spåret som löper längs väggarna. I ett av hörnen sitter föräldrarna och tittar. I manegen rör sig ridläraren. Hon går från elev till elev, och ibland talar hon till hela gruppen. Hon ger instruktioner, tips och beröm. I ridhuset ljuder det av knarrande stigläder, trampande hovar och det regelbundna suset av flickornas och djurens andhämtning.

- Och så ber ni hästarna att trava! Fanny, din häst behöver förstärkas lite extra, det här är jobbigt för honom. Ge honom några klick och godisar för korta travsträckor först, så kommer han vara med på förslaget!

Mitt på banan står tre hinder som flickorna ska få hästarna att hoppa, först ett i taget och sedan alla tre i rad. Emmas häst springer oroligt i sidled.

– Vad bra att du är så lugn Emma. Din häst är osäker i den här situationen, och vi behöver ge henne tydligare signaler. Du får börja med att styra mellan de här konerna, så bygger vi på med bommar strax, instruerar Johanna.

Det är hästens tidigare erfarenheter, i kombination med miljön och signalerna i stunden som avgör hästens beteenden. Ryttaren behöver kunna läsa av hästen, och anpassa sina signaler och sina belöningar så att hästen upplever arbetet roligt och lätt.

– Han var inte redo den här omgången, säger Johanna till Saga när hennes häst stannar framför hindret. Be honom om något annat, nåt du är säker på att han vill göra, och sen provar vi igen.

Klara och hästen Bobby är överens och leker sig igenom hoppövningarna. I en paus kliar hon honom på manken, så där som hon vet att han tycker riktigt mycket om. I ridhuset hörs Johannas mjuka instruktioner.

– Känn din egen kropp när du fattar galopp. Din och hästens aktivitet går i varandra. Känn böjningen, och hur din sits diskret ändras.

När de avslutar lektionen med ett par varv i skritt, ler Amanda med hela ansiktet mot sina föräldrar. Hon håller upp händerna som är kladdiga av morötter och hästhår.

Innan Emelie stiger av sin häst, lutar hon sig fram och vilar mot hästens hals. Hon borrar in ansiktet i manen. Hästen sänker också huvudet till vila, och både häst och ryttare är alldeles stilla en liten stund. Emelies mamma Ulrika iakttar dem.

– Det är verkligen livet detta. Hästarna, säger hon.

När Filippa tränsat av och sköljt bettet i vatten, har hennes pappa vågat sig i närheten av hästen Bella igen.

– Titta pappa. När du står här är hon alldeles stilla, och kommer du fram hit så kan hon nosa på dig om du vill, lugnar Filippa.

Pappa går försiktigt ett steg framåt, och möts av en mjuk mule. Filippa lägger en hand på Bellas kors, och ler stort mot pappa.

//Jag som skrivit heter Hedvig och har min underbara häst Quoquette som läropartner i djurvälfärd och träning med positiv förstärkning.   

Kontakt: hedvig.zetterberg@gmail.com

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s