Tänkte skriva några rader om definitionerna för utsläckning respektive negativt straff. Det blir i form av ett exempel från idag:
Jag var med som åskådare när Chase och Sean (ORCA-studenter, mycket mer om deras arbete kommer i senare blogginlägg…) var och jobbad med ett par olika hundar på ett hem för upphittade hundar. En av hundarna var en svart labbemix som fick lära sig mer socialt acceptabla sätt att be om uppmärksamhet på, som alternativ till hans gamla strategier (hoppa, krafsa, ”hålla fast” med frambenen, ta med munnen, et c). Under träningen tänkte jag speciellt på hur träningsproceduren elegant ger exempel på både utsläckning och negativt straff – utöver all positiv förstärkning förstås, R+ som konsekvens av önskvärt beteende är naturligtvis den viktigaste ingrediensen.
Kort och förenklad summering:
Positiv förstärkning = Tränaren står brevid hunden – hunden har alla tassar på marken – tränaren ger uppmärksamhet och smekningar.
Utsläckning = Tränaren står brevid hunden – hunden hoppar eller biter – tränaren gör ingenting utan står kvar likadant.
Negativt straff = Tränaren ger uppmärksamhet och smekningar – hunden börjar hoppa eller bita – tränaren slutar ge uppmärksamhet och smekningar.
Skillnaden mellan utsläckning och negativt straff handlar alltså i det här fallet om huruvida uppmärksamheten och smekningarna redan är närvarande innan det oönskade beteendet inträffar, eller inte. Om konsekvensen är att ingenting i miljön ändras så är det utsläckning. Om konsekvensen är att något som tidigare var närvarande i miljön tas bort så är det negativt straff. På ett stillbildsfoto kan de båda se likadana ut (i det här fallet, tränare som inte ger uppmärksamhet eller smekningar till hunden).
För mig var det här ett sånt himla enkelt och fint exempel så jag kände att jag måste skriva ner det 🙂
Negativt straff kan alltså bara ske om något trevligt redan pågår/finns närvarande. Det är först då det trevliga kan tas bort.
Utsläckning är när ett beteende inte längre leder till en förstärkare. Trevligheten hålls inne, alltså. Så trevligheten är inte närvarande från början, hunden gör ett visst beteende (för att få trevligheten att inträffa), trevligheten dyker inte upp till följd av det beteendet.
Enkelt och bra va 😉
Djurtränarskolan 